Minns du en sjöman för länge, länge sen,
minns du hans namn var Kalle Teodor?
Aldrig så ser du den sjömannen igen,
han vilar i havet, Kalle Teodor.
Men en stormnatt kan du höra
nån som ropar: Hej hå!
Ifrån havets djup det kommer
och det låter så:
Hej hå! Hej hå!
I storm på Biskaya gick skeppet i kvav,
skeppet han segla’, Kalle Teodor,
och därför så vilar han nu i sin grav,
vaggad av sjögräs, Kalle Teodor.
Men en stormnatt kan du höra
nån som ropar: Hej hå!
Ifrån havets djup det kommer
och det låter så:
Hej hå! Hej hå!
Yngst bland de sjömän som på böljorna for,
det var den lille Kalle Teodor,
och därför så sörjde och grät ju hans mor,
fast nu minns väl ingen Kalle Teodor.
Men en stormnatt kan du höra
nån som ropar: Hej hå!
Ifrån havets djup det kommer
och det låter så:
Hej hå! Hej hå!