Nu hoppar haren kråka
på ängens vita gräs,
nu glider gladan slint
i snögan snår.
I långa lopp och längslar
min kropp i Molom går,
ty slokar sol på natto-
samma näs.
Stjärnor i skelom,
dulom, delom.
Vind går i felom,
spelom!
Nu duggar dagg från dejlom
i mörkomånan sjö,
och stjärnor stinga hål
i himmelen.
Min glyckans glada glejom,
när kommer du igen?
Ty kommer du skall
vissomliga dö.
Stjärnor i skelom,
dulom, delom.
Vind går i felom,
spelom!
Så lutar somt sig stilla
på vitan väntomvall,
när smältan sol för-
rinner med min dag.
Den röda sorg sig hällnar
vid klittrand bjällrom slag,
från Molom flyr min själ
i svollna svall.
Stjärnor i skelom,
dulom, delom.
Vind går i felom,
spelom!